7 misstag som förstör din egen areamätning

En egen mätning som är gjord fel är sämre än ingen mätning alls, för den får dig att agera på en siffra du litar på utan skäl. Nästan alla fel vi ser är metodfel — inte räknefel. Här är de sju som återkommer.

1. Att byta mätpunkt mellan rummen

Du mäter ovanför golvsockeln i vardagsrummet och nedanför i sovrummet. Varje rum blir lite fel, felen går åt olika håll, och de går inte att hitta i efterhand.

Åtgärd: bestäm en höjd innan du börjar — strax ovanför sockeln — och håll den i hela bostaden. Skriv upp vilken höjd du valde.

2. Att glömma eller dubbelräkna nischer och garderobsdjup

Antingen missar du en nisch helt, eller så mäter du rummet från vägg till vägg och lägger sedan till garderoben en gång till. Båda felen är stora nog att märkas.

Åtgärd: markera varje nisch, burspråk och garderob på skissen innan du mäter, och bocka av dem en och en.

→ Läs hela metoden: Mät din bostad själv, steg för steg

3. Att mäta snett i ett orätvinkligt rum

Väldigt få rum är perfekt rätvinkliga, och en lasermätare mäter exakt den sträcka du pekar den längs. Håller du den snett får du ett för stort mått, alltid.

Åtgärd: mät längs väggen, inte diagonalt över rummet, och mät varje vägg för sig i rum som uppenbart inte är rätvinkliga.

4. Att avrunda varje rum och sedan summera

Åtta rum avrundade uppåt blir flera kvadratmeter för mycket. Avrundningsfel adderas — de tar inte ut varandra så ofta som man tror.

Åtgärd: räkna med två decimaler hela vägen och avrunda en enda gång, på slutsumman.

5. Att blanda ihop det du bor i med det som bara tillhör bostaden

Källarförrådet, garaget och det oisolerade uthuset hamnar i samma summa som sovrummet. Resultatet är en siffra som varken är boarea eller något annat användbart.

Åtgärd: två kolumner i protokollet från början — boarea och biarea. Den enda fråga du behöver ställa är: bor jag i det här utrymmet, eller tillhör det bara bostaden?

6. Att gissa hur mycket snedtaket äter

Ytor med låg takhöjd räknas inte som boarea — gränsen är 190 cm. Men att uppskatta att 'snedtaket tar väl en femtedel' är en gissning som lika gärna kan vara dubbelt fel.

Åtgärd: ta tumstocken, hitta punkten där taket är 190 cm över golvet och markera den på golvet på flera ställen. Mät sedan 60 cm till utåt — den remsan räknas ändå enligt Skatteverkets mätregler — och dra bara bort ytan bortom den linjen. Avdraget är ett avdrag som vilket annat som helst.

7. Att jämföra sin siffra med fel referens

Det här är det mest lömska felet, för det ser ut som ett fynd. Du mäter upp 68 m², hittar 74 m² i ett gammalt bygglov och drar slutsatsen att du blivit lurad på sex kvadratmeter.

Men bygglovshandlingar anger ofta bruttoarea (BTA) — mätt utvändigt, inklusive väggar. Boarea (BOA) mäts invändigt. De två talen ska inte vara lika, och skillnaden mellan dem är inget fel.

Åtgärd: jämför alltid mot den registrerade boarean — den som står i föreningens ekonomiska plan, i objektbeskrivningen eller i ditt köpeavtal. Kontrollera vilket begrepp handlingen faktiskt använder.

De tre kontrollerna

Gör alla tre innan du drar en slutsats. De tar tjugo minuter och de fångar praktiskt taget allt ovanstående.

Ytterkontroll — mät bostadens totala yttermått och jämför med summan av rummen plus väggyta. Stämmer det inte har du missat eller dubbelräknat ett utrymme. Blindmätning — mät om de två största rummen en annan dag, utan att titta på det första resultatet. Skiljer det sig har du hittat ett verkligt problem gratis. Rimlighetskontroll — jämför mot registrerad area och mot kvadratmeterpriset på din ort. En avvikelse på 15 % är nästan alltid ditt fel, inte registrets.

Och sedan?

Håller siffran efter alla tre kontrollerna, använd 3-och-5-regeln: avviker din uppmätta area mer än 3 m² eller mer än 5 % från den registrerade — gå vidare till ett mätföretag. Ligger du under båda — låt det vara.

Under tröskeln kan du ändå inte skilja ett äkta fel från ditt eget mätfel. Över den är avvikelsen större än osäkerheten, och då är en oberoende mätning värd pengarna.